Kåseri från en mobil ensamvarg
Som företagande ensamvarg är jag ofta på språng och då är mobilen mitt kontor. Jag messar och mejlar konstant, mer än jag ringer faktiskt. Vilket är viktigt, det finns ju ingen annan på firman än jag – och servar ingen kunderna så…ja, det är enkelt att räkna ut hur det går då. Om jag är beroende av mobilen? Sover Dolly Parton på rygg?
Som företagande ensamvarg är jag ofta på språng och då är mobilen mitt kontor. Jag messar och mejlar konstant, mer än jag ringer faktiskt. Vilket är viktigt, det finns ju ingen annan på firman än jag – och servar ingen kunderna så…ja, det är enkelt att räkna ut hur det går då. Om jag är beroende av mobilen? Sover Dolly Parton på rygg?
När jag väl sitter på kontoret så gör jag det på landet. L a n d e t. På riktigt, alltså. Kossor, alléer, rådjur, grusväg, ekorrar – allt det där. Om det någonsin har funkat med mobilen? Hahahaha. Jag har genom åren gjort flottiga pannavtryck på vartenda kontorsfönster under mina tafatta försök att få tag på en plats med hygglig mottagning. Och bytt operatör. Gång på gång. Nitlott. Man kan väl säga att jag hade gett upp hoppet om en mobil tillvaro här bland kossorna.
Då jag hörde talas om att QuickNet skulle börja med mobiltelefoni trodde jag det var ett skämt. Ett sånt där hånfullt skämt, typ när det ligger en hundring på trottoaren som rycks undan av nån sadistisk åttaåring bakom en trädgårdshäck precis när man böjer sig ner för att ta upp den. Klockrena QuickNet som ser till att jag har felfri IP-telefoni, bredband, webbhotell etc osv mm. Mobiltelefoni också? Kunde det vara möjligt? När jag insåg att det inte låg en elak grannunge bakom ryktet utan att det var helt SANT kom mobilhoppet sakta tillbaka. Eller, nåja, jag mer eller mindre stalkade utvald QuickNetpersonal tills jag fick mitt abonnemang.
Och kan man tänka sig – det fungerar! Tjohoo! Jag kan prata i min mobiltelefon med människor som HÖR mig fast jag är på kontoret. Ren lycka. Första veckan envisades jag med att gå ner i källaren och ringa alla jag kände bara för att jag kunde. Tur källarspindlarna är så jäkla osympatiska, annars hade jag väl varit kvar där än. För mig var det aldrig någon tvekan att byta mobiloperatör till QuickNet, jag har alltid varit en helnöjd kund till dem genom åren. Jag är den första att skriva under på att de verkligen lever sin devis ”Nära, trygg, personlig”. Jag är dessutom lokalnördig, jag vill handla lokalt – Västerås med omnejd kryllar av duktiga, entusiastiska och kunniga företag – och shoppar bara i undantagsfall utanför kommungränsen. En självklarhet. Men nu har jag inte tid längre att sitta här och skriva superlativer om QuickNet, jag måste ner i källaren och…ja, ni vet.
Anneli Pettersson
Amala+Kamala AB
Ämnen: mobiltelefoni, Västerås
Nära, trygg, personlig
Ord som ligger oss varmt om hjärtat. Ett företag med lokal support och service.