Satellit

Bredband via satellit är en form av internetuppkoppling som använder satelliter i rymden för att leverera internetdata till användare på marken. Det är en lösning som gör det möjligt att få internetåtkomst nästan var som helst på jorden, även i områden där traditionell bredbandsinfrastruktur som fiber eller mobilt nätverk saknas eller är svår att bygga ut.

Grundprincipen är enkel: en användare installerar en parabolantenn (satellitskål) som kommunicerar med en satellit i omloppsbana. Satelliten skickar signalerna vidare till markstationer som är anslutna till internet, och tvärtom. Denna teknik möjliggör uppkoppling i allt från avlägsna byar och landsbygdsområden till bergsområden, öar och ökenregioner.

Traditionellt har satellitbredband haft vissa begränsningar. Äldre system använder geostationära satelliter som kretsar mycket högt ovanför jorden (cirka 36 000 km), vilket leder till hög latens (fördröjning) på uppemot 500 ms eller mer. Det påverkar realtidsapplikationer som videosamtal och onlinespel negativt.

Nyare system som bygger på låg omloppsbana (LEO) – exempelvis Starlink – har revolutionerat tekniken genom att placera tusentals mindre satelliter betydligt närmare jorden (cirka 550 km). Det ger mycket lägre latens (ofta under 50 ms) och hastigheter som kan mäta sig med markbaserade bredbandslösningar.

För användaren är installationen ofta enkel: en mottagarskål och router som hanterar anslutningen automatiskt. Kostnaderna har historiskt varit högre än för fiber eller mobilt bredband, men konkurrensen och teknikutvecklingen driver priserna nedåt.